Jobbigt..

Idag har du varit här.. Kändes bra att ha dig här, men fruktansvärt jobbigt när du åkte.. När du tog dina saker o packa in i bilen visste jag inte vart jag skulle ta vägen.. Ville bara springa o gömma mig och hoppas att allt va en mardröm.. Men det va det inte tyvärr.. Så himla jobbigt att se mer o mer saker försvinna för varje gång du är här... Det ska inte va så.. Dina saker ska va här.. DU ska va här.. Men det är du inte och allt är mitt fel.. Hur kunde jag va så jävla dum i huvet? Jag fattar inte vad fan ja tänkte med... Jag ångrar mig så jävla mycket och det finns inte ett skit jag kan göra åt saken.. Va fan ska jag göra?
Och allt du säger är bara: det kommer gå över.. det kommer bli bättre...
Men det blir inte bättre.. Har inte du förstått det.. Du såg mig igår.. Såg ja ut att må bra? Såg det ut som om det hade gått över o blivit bättre? Du såg hur min hand såg ut till o med.. Ska det se ut så om man mår bra? Ska man slå handen i en stenvägg flera gånger om man är glad och lycklig? Jag kan bara inte förstå hur det kan va så här..Allting känns så meningslöst.. Precis allting...
Jag vill inte bo här längre.. Allt här påminner om oss.. Det gör så jävla ont o se varenda dag.. Jag vill inte mer nu.. Jag orkar inte mer nu rättare sagt.. Vill bara att du ska va är hos mig... Men du vill inte det... Och jag kan inte förstå.. Vill inte förstå.. Vill inte ta in i mitt huvud att du är borta.. Det ska ju inte va så här!!

Min blogg har blivit lite deprimerande att läsa på sista tiden.. Men det är sån jag är för tillfället.. Så jävla deprimerad så jag inte vet vart jag ska ta vägen..
Vill bara att du ska se det här.. Och att du ska veta att jag är ledsen och ångrar mig.. Och att du sen ska ge mig en chans.. Men det kommer du aldrig att göra tyvärr.. Aldrig........................................................................................................................................................................


Jag är ingenting utan dig! Du är och har alltid varit allt för mig och nu finns du inte här mer....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0