Misstag...

Jag orkar faktiskt inte med skiten mer.. Man gör ett misstag sen är man hatad för resten av livet typ.. Fan va skönt det skulle va att bara ta livet av sig! Att bara försvinna från denna jävla skit värld.. Det skulle inte vara någon som sakna en i alla fall.. Jag borde fan göra det.. Typ köra in i en jävla bergvägg lr nått.. Bara det går fort för jag orkar inte med detta helvete mer.. I flera år har jag fått stå ut med massa jävla skit och det spelar ingen roll hur jävla snäll man är mot människor för man får bara skit tillbaka i alla fall... Jag har hållt alla jävla känslor inom mig i jag vet inte hur många år men nu orkar jag inte med det mer.
Inte nog med att jag får skit för att jag skriver här utan nu tror du att jag försöker sno dina pengar som jag har lånat och lovat att du ska få tillbaka.. Men tack så mkt för att du tror det om mig.. Efter fem år borde väl du veta bättre.. Dumma jag trodde helt ärligt att vi skulle kunna va vänner, men jag hade så jävla fel.. Jag får sluta tänka bra saker om varenda jävla människa jag känner, för jag har alltid fel i slutet ändå.. Hädanefter ska jag inte bry mig om nånting.. Det kanske blir bättre då? Kanske inte slutar med att jag blir sårad hela tiden i så fall... Men jag är nog bara helt dum i huvudet tror jag..
Jag har aldrig varit speciellt bra på att prata med någon om hur jag känner, men nu vill jag bara att just DU ska vara här så jag får berätta men det går inte.. Jag får het enkelt klara mig själv.. Jag undrar varför jag har blivit en så jävla dålig människa.. Det är ju inte jag egentligen... Varför kan jag inte va som jag var förut.. Den där glada människan som tyckte saker här i livet var roligt..?! Men jag antar att den tjejen har försvunnit för alltid... Kan inte ens hålla sams med min familj längre.. Vad är det som händer? Jag förstår verkligen inte.. Men jag antar att det är helt och hållet mitt fel...
Jag funderar på att åka iväg någonstans och stänga av telefonen så ingen kan få tag på mig, och bara vara för mig själv.. Men grejen är ju att jag inte har nånstans att ta vägen.. Så det funkar ju inte det heller... Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra om jag ska vara helt ärlig.. Det här funkar inte längre...
Men ni får ha det så bra!!

Tack för att du äntligen berättade att du tycker att du har slösat bort fem år av ditt liv på mig.. Tack tack, det värmde! Men nu vet jag hur det ligger till och jag lovar, jag ska aldrig mer prata med dig igen.. Allt är ju ändå bara mitt fel.. Men tack igen för att du äntligen kunde berätta sanningen för mig.. har väntat länge på att få höra den...

//Trin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0